Åh, min allra bästa vän, det är helt sjukt som jag saknar henne, min Ouverture, min Stjärna..
Nu är det 2 veckor sen du kom till Trapalanda.
Det känns som en evighet, tänk så lång tid det kommer att dröja innan jag får röra vid dig igen, innan jag får burra in mitt ansikte i din hals..
Men så länge jag väntar så tänker jag på alla fina stunder vi fick tillsammans, när vi två blev en, allt roligt vi fick vara med om tillsammans..
Men jag vet att du väntar där på mig, vid grinden till de evigt gröna ängarna, du väntar på mig där tills jag kommer och då ska vi tillsammans hoppa tillsammans ut i evigheten...för våra själar hör ihop...
Vi ses..