Ville inte att den här dagen skulle komma, Birk. Den dagen jag måste ta ett beslut. Den 24 november 2006 sent på kvällen åkte vi in till djurkliniken. Då ville du inte mer trots alla försök att få dig piggare. Du fick somna in i mitt knä och allt gick så lugnt och stilla till. En sån misse som dig får jag aldrig igen. Vi hade haft varandra i nästan 13 år och du var så speciell för mig.Vi hade varit med om så mycket tillsammans. Saknar dig så mycket. Ingen "Birkeburk"som kommer och möter oss på gårdsplanen när vi kommer hem. Med svansen högt buren såklart. Ingen misse med på promenaderna med kompisen Fantomen. Ingen misse som ger en "high-five" när man går förbi köksön. Älskar dig så mycket vännen. När våren kommer så ska du få vila ute på ditt favoritställe i trädgården. Men tills dess så får din urna stå kvar på skåpet. Sov så gott vännen så ses vi. Matte Anna