Jag vill göra en minnesplats för alla dem hästar som vi mötte och som till slut skulle vandra vidare mot friheten, endel av ålder endel av sjukdom.
Man saknar er alla, ni var våra arbets kompisar och våra vänner. De är aldrig lätt när man behöver ta detta beslut, men man får inte glömma att det är människans skyldighet mot hästarna, att kunna göra pinnan kort när det behövs. Jag hoppas att våra vänner genom åren har fått det underbart nu, springer på en grön äng tillsammans igen. Nu är ni äntligen fria, fria från sadlar och vagnar och träns.
Tack för den tid vi fick med er, ni var alla GULD värda.
Älskar er alla // Vi på Stall Dalhem